Så fruktansvärt banalt

Ett glädjerus större än många andra, det sitter i mig och går med mig i mina steg. Jag stapplar fram på en krokig väg och ibland behövs en vänn att hålla i för att inte snubbla och falla omkull. Alla är med mig nu, jag känner er i min kropp ni gör mig varm, en behaglig mjuk värme. Se vad du har istället för vad du inte kan få, som det så vackert heter.



Gårkvällen och denna morgon bjöds på mycket skratt. Skönt att bara få tokgarva, gör inte det lika ofta som jag brukade, men när roliga stunder kommer, specielt med barndomsvänner så blir man så fruktansvärt glad och varm i kroppen, jag älskar glädjeruset jag är i just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0