Well thats the story from Sweden
En riktig julsemester vill jag lova. Första två veckorna hemma i sverige blev nästan allt för deprimerande. Jag blev trött av att inte arbeta som jag gjort sista tiden. Men nu har jag ställt mig in lagom till julen och allt.
I fredags satt jag och var en tokfia för mig själv, ni vet en sån där tant där hjärnan börjat tänka fel, sm kommer fram till dig på bussen och du undrar vad hon varit med om igentligen. Sån var jag. Jag drack vin och gick nakenhudat under min pälsjacka, musiken som strömmade gjorde mig glad.
Sen i fredags var det dags för en viss Lucia (Caroline Blomme) att ha partaj. Det bjöds på god mat och dricka och därefter hade vi sture och white på agendan. När Lollo försvann så tänkte jag att nu är kvällen slut så lagom bra stod där en bra taxibil som fick köra hem mig.
I fredags satt jag och var en tokfia för mig själv, ni vet en sån där tant där hjärnan börjat tänka fel, sm kommer fram till dig på bussen och du undrar vad hon varit med om igentligen. Sån var jag. Jag drack vin och gick nakenhudat under min pälsjacka, musiken som strömmade gjorde mig glad.
Sen i fredags var det dags för en viss Lucia (Caroline Blomme) att ha partaj. Det bjöds på god mat och dricka och därefter hade vi sture och white på agendan. När Lollo försvann så tänkte jag att nu är kvällen slut så lagom bra stod där en bra taxibil som fick köra hem mig.
En hemlighet, jag ringde ett fyllesamtal när jag låg på golvet i vardagsrumet och stirrade upp i taket. Men det håller vi tyst om, i och med att ingen annan någonsin gör så ;)
Åhlesund
mo i rana-harsta-bodö-steinkjer-trondhem ochnu är ci i Åhlesund, detta är värkligen en fin stad och ett meget bra hotell. Idag är jag hemma och sjuk och det passar bra då winden är framme och regnet öser ner. Vaknade för ett tag sedan och äter ny fofflor med mjölk, sen blir det antagligen lite ångbastu och kanske några solminuter.
Mo i Rana
Oj vilken orättvis bild, visst det är lite industri område precis utanför mitt fönster men utäver är det en fantastisk utsikt, ser ni snön på toppen av berget?
Ja Mo I Rana bjöd igår på lite förspel (som de säger om förfest i Norge), med Kalid, Ella och Mikal. Därefter blev det en runda ut på byn. Herre gud, jag ska vara nöjd att jag faktiskt föddes i Stockholm där det finns fler en bara en pizzeria, fler en bara en clubb, och mer en bara en väg, gunga, osv.!
Avslutade kv'llen med att titta på utsikten. Jag blev sittande i fönster i kanske 20 min sedan tog jag kväll!
Nu blire nya äventyr och ännu mer Norr, time for Harstad!
Ta en bit bröd och bli med i redd barna så mår du bra i både själen och magen
Karin och Julia på jobb i Trondheim, dagarna består av både stress, press och frustration men även med mycket skoj, mys och värmande kärlek. Härligt härligt. Doch är just nu jobbet mitt liv och det är hela sanningen..
Nu ska jag sova och vakna full med energi, går nog till frukost bufen på andra sidan vägen i morgon för att få mig en promenix. Undrar vilken underbar människa jag ska stå sammen med i morgon. Hitils har det varit Svettiga hunden Julia som är energifull precis som jag, Nya Ella som behöver läras upp samt trogna mongo Hanna som man liker att ge en klem.....
Fortsättning följer ....
Halloen
Glad för kök som vi inte haft på 3 veckor nu..
Heje, ja det kanske skulle bli en sådandär en gång i månaden blogg nu istället då?
Nej men nu har man avvärkat kristiansand, Oslo och Trondheim. Kom hit till Mo i rana igår och det stod tillochmed välkommen till Nordnorge, förstå hur högt upp jag är nu. Förra veckan var jag sjuk en dag och passade på att gå till apoteket. Det visade sig vara lite dumt då hon sa att hon tror jag är alergisk mot kyla. Det visar sig tydligt i mina leder och på min torrfläck. Hmm tänkte jag och köpte några krämer och en varmare tröja. Får hoppas att det håller, för hem vill jag inte. Jag mår toppen!
Förändring
Ja det har då gått ett tag och vi har farit runt, i bergen, stavanger och nu kristiansand. Idag bestämde jag mig för förändring, då det inte gick så himla bra på jobbet. Detta är resultatet ;)
Skenar iväg
Känner för att skapa, konst vare sig i en text, dans, kläder, målning eller sång. Jag känner mig kreaktiv och tror nästan att jag kan göra vad som hälst.
Förövrigt har jag kommit på varför jag trivs så bra med att träffa nya människor, de talar om för mig hur jag är och det är deras första syn på mig. De säger att jag är bra och tar mig inte förgivet.
Jag bryr mig om dig, bryr du dig om mig?
Fia lotta - jag gråter för inte för att jag är ledsen. Jag gråter för att jag är glad och då kom jag att tänka på dig.
Har inte sovit i natt, och kunde inte äta knapt på dagen. Jag gick och hade den där kännslan när man gungar för högt på gungan du vet. Det pirrar i magen, jag var glad alltså.
Då kom jag att tänka på dig, din glädje spred sig så långt och till alla och jag kände att jag var i samma du. Så glad, levnadsglad. Jag kände att allt fanns framför mig.
Jag åker till Norge nu Fia (två veckor) och vet du vad som är komiskt? Att vi pratat om att jobba på Skistar, idag när jag gick in på sin sida så såg jag att du arbetat där. Vi finner samanträffande i allt om vi vill och jag tar med dig ut på nästa äventyr Fia, du kommer alltid att finnas med mig/oss. Och just nu lyssnar jag på http://www.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo och gråter tårar för att du var underbar!
Tro inte att jag är olycklig, det är jag verkligen inte
Om du skulle fråga mig varför? Varför jag åker till olika ställen, varför jag lämnar de ställen där jag varit lycklig, varför jag byter, miljö, stil eller intressen. Så skulle jag om jag inte tänkt efter svarat att jag vet inte och är spontan. Men nu när jag funderar och tänker så vet jag svaret. Jag letar efter den där ständiga lyckan, den som bevaras och finns kvar. Se det som en pojkvänn, ett plagg eller ett hem. Du är kär och förälskad, men ibland tar kärleken slut och du inser att den inte längre går att kämpa för. Ibland blir en tröja förliten och kanske smutsig och du känner dig obekväm, varm och instängd i den, då inser du att det är dags att göra om den eller til loch med slänga den. Säg att du köpte en lägenhet för några år sedan och den var ditt allt, du smyckade ut den utifrån dig själv och din personlighet, några år senare känns allt gammalt och kallt, minnen otäcka som få sitter och lurar i väggarna och vi känner för att riva ner tapeterna.
I inte allt för stor grad är detta vad jag gör och känner, men jag vill inte låta det gå för långt. Tro inte att jag är olycklig, det är jag verkligen inte, jag ler för det mästa och känner den posetivitet som kommer allt oftare innefrån mig, jag bara tänker och grubblar över möjligheter till att få den där lyckan att bevaras. Man ska lämna festen när den är som roligast, då har man kvar minnet för evigt och kan njuta av de blommiga tapeterna där ögon som ler åt dig finns.
I inte allt för stor grad är detta vad jag gör och känner, men jag vill inte låta det gå för långt. Tro inte att jag är olycklig, det är jag verkligen inte, jag ler för det mästa och känner den posetivitet som kommer allt oftare innefrån mig, jag bara tänker och grubblar över möjligheter till att få den där lyckan att bevaras. Man ska lämna festen när den är som roligast, då har man kvar minnet för evigt och kan njuta av de blommiga tapeterna där ögon som ler åt dig finns.
Om jag ändå kunde fa vara en påskkärring och haft det ända problemet med hur jag skulle få mycket godis..
Its like a New - http://www.youtube.com/watch?v=yQBTdkrPu7g&NR=1
Sitter och lyssnar på denna låt och känner för att hoppa in i ett bad och bara dyka under vattnet för att försvinna ett litet tag, få vara själv, få tänka och tycka.
Men istället sitter jag här på stolen med en avklippt tröja för att jag inte hittade något bätre, röda läppar för att jag är besatt av färg på läpparna, trötta ögon för att jag inte mår bra, och en kopp kaffe för att dölja min trötta utklädnad. Vem är detta? Jag ?
Hon hade läppstift som en dam men han åt som en man
IDAG... har vi pride festivalen på g, precis vid mitt jobb, därför blir det idag en onödig konsomtion av ögonskugga och glitter. Kom en dam /man fram igår och skulle köpa skagen toast..
- Ja det är kul när vi som är minoritet får vara majoritet för en gångs skull.
hur gulligt lät inte det.
Kan det vara så att vardagen skrämer mig?
Rymmer jag, lever jag, drömmer jag?
Jag vet vem jag är men inte riktigt vart jag står, jag vill finna mitt kall i livet och jag vet inte riktigt vart det är. Ska man lita på att det är kärlekens som bestämmer? Eller hur gör man om man inte har den? Ska man vänta eller kanske tappa chansen att få den?
Här har vi något som gjorde min vardag unik, arbetet på Rules by Marys Design kontor, och här har vi pressvisning.. 
Till mina vänner och familj
Lucas tycker om oss och vi är "koolare"
Mamma får jag gå ut och leka?
Ja men snart är det sovdags så bara 15 min
Det räcker. Det snurrar i mig när du är i min närvaro, men jag är inte kär. Du får det att susa i mina öron men jag är inte förälskad. Jag har funnit en sann vänn. Vi är som små barn som träffats på bakgården på gungorna, det är som om vi snurrar runt tillsamans du och jag, vi gungar högt upp till molnen och sjunger. Vi sjunger att det aldrig ska ta slut, dock är vi inte på samma planet men ändå så nära. Intensiva lekar på klätterväggen och vi kommer allt högre, det går snabbt. Vi hinner inte reagera, för plötsligt har vi åkt hela kanan ner och vi sitter på sanden och kramas farväl, lekstunden är slut....
skulle det vara så att jag filosoferade skulle jag nästan tro att det var ett tecken.
Jag har en teori, det sags att man mår bra av att träna, jag tror att det kan vara därför jag inte tränat på ett år. Det är otroligt hur bra jag mått under tiden ute i världen. Nu har jag börjat träna igen, kan det vara så att att kroppen skakar och längtar bort från det monotoma landet vi lever i? Kan det vara så att jag rullar tummar pågrund av nervositiet av att behöva presera? Kan det vara så att jag kommit på hur blind jag var? Jag var blind, jag hade ett förhållande och han var snäll men jag letade utmaning. Då klev han in och tog mitt fokus och längtan hem blev stor. Nu är längtan tillbaka större och jag undrar vad jag håller på med. Ska jag alltid vilja komma till andra sidan där gräset är grönare eller kommer jag att bli nöjd någon dag?
Jag ligger i gräset, andetagen kommer sakta tillbaka men hela himlen viker sig över mig. Jag ser miljontals osynliga flugor. Men helt plötsligt viker dom undan och över mig långt där uppe flyger två svalor, de leker med varandra och flyger tillsamans, skulle det vara så att jag filosoferade skulle jag nästan tro att det var ett tecken.
