20:12
”Så vad vill jag då de är enkelt att förstå för jag vill bara sitta här med benen i kors. Och varför vill jag de? De är inte svårt att se, för att du sitter bredvid förstås.”
Med inspiration ur Lisa Ekdahls album med låten benen i kors sitter jag här en fredags kväll i min stol med benen tätt omslutna av varandra, jag sitter i en stol med stil av barock, på vänster sida står kristal skålen med karameller samt ett vinglas med nyktert innehåll. Jag sitter med mina ben i kors och gungar lite härligt i takt med musiken som flödar. Jag pausar mitt skrivande för en sekund för att granska mitt inre i min självbild, i min spegel med Krummad guldig ram. Så vad ser jag då? Jo där ser jag en flicka i en kvinnokropp, eller ser jag kanske en kvinna i en flickas kropp. Är jag en kvinna som inte riktigt hittat mig själv, är barnet i henne kvar? Eller är jag ett barn, en flicka som bara fått mogna för snabbt. Vad är orsaken till denna sinnesförvirring?
Spegeln är krossad och jag ser skärvor av mig själv. Jag hittar bitar som passar ihop med varandra, men de saknas delar, dem har hamnat på golvet. Mina bitar är smutsiga och dem riskerar att krossas för alltid, spegelbitarna är sköra, trampa på dem och jag går sönder.
Jag vill säga dig vad jag finner underbart, jag vill stå upp för mina ideal men jag är svår och hal. Jag skrek, men hörde aldrig riktigt vad jag sa. Jag såg in i dina ögon men du såg nog aldrig vem jag var.
I spegel bilden inramad av guld granskar jag mig själv. Jag ser en osäker kaxighet i en flicka så snäll. Jag ser omtanke i en flicka så tuff. Var är jag? Vem är jag? Hur är jag? Får jag luta min panna mot ditt trygga bröst? vågar jag be dig att stanna? får jag höra din röst?
Jag skrek, men hörde aldrig riktigt vad jag sa. Jag såg in i dina ögon men du såg nog aldrig vem jag var. Jag sa allt det där jag ständigt förnekar, jag talade om mig och om hur mycket jag tvekar.
Jag gråter, jag gråter så länge jag vill men jag vet att det onda aldrig kommer hit en gång till för jag har sagt det, jag vill inte det. Det är inget jag tror. Jag vet. Det finns inga andra utvägar, jag har hittat en och det är genom det goda. Jag bryter mig igenom det mörka och onda för att komma upp och se min spegelbild utan krossat glas, jag kommer se den klar och putsad. Jag bara vet. Flyg vilda fågel, flyg du som kan!
