DeniseBeskow

Känner för att skapa, konst vare sig i en text, dans, kläder, målning eller sång. Jag känner mig kreaktiv och tror nästan att jag kan göra vad som hälst.
Förövrigt har jag kommit på varför jag trivs så bra med att träffa nya människor, de talar om för mig hur jag är och det är deras första syn på mig. De säger att jag är bra och tar mig inte förgivet.
Jag bryr mig om dig, bryr du dig om mig?

Om du skulle fråga mig varför? Varför jag åker till olika ställen, varför jag lämnar de ställen där jag varit lycklig, varför jag byter, miljö, stil eller intressen. Så skulle jag om jag inte tänkt efter svarat att jag vet inte och är spontan. Men nu när jag funderar och tänker så vet jag svaret. Jag letar efter den där ständiga lyckan, den som bevaras och finns kvar. Se det som en pojkvänn, ett plagg eller ett hem. Du är kär och förälskad, men ibland tar kärleken slut och du inser att den inte längre går att kämpa för. Ibland blir en tröja förliten och kanske smutsig och du känner dig obekväm, varm och instängd i den, då inser du att det är dags att göra om den eller til loch med slänga den. Säg att du köpte en lägenhet för några år sedan och den var ditt allt, du smyckade ut den utifrån dig själv och din personlighet, några år senare känns allt gammalt och kallt, minnen otäcka som få sitter och lurar i väggarna och vi känner för att riva ner tapeterna.

I inte allt för stor grad är detta vad jag gör och känner, men jag vill inte låta det gå för långt. Tro inte att jag är olycklig, det är jag verkligen inte, jag ler för det mästa och känner den posetivitet som kommer allt oftare innefrån mig, jag bara tänker och grubblar över möjligheter till att få den där lyckan att bevaras. Man ska lämna festen när den är som roligast, då har man kvar minnet för evigt och kan njuta av de blommiga tapeterna där ögon som ler åt dig finns.

Its like a New - http://www.youtube.com/watch?v=yQBTdkrPu7g&NR=1

Sitter och lyssnar på denna låt och känner för att hoppa in i ett bad och bara dyka under vattnet för att försvinna ett litet tag, få vara själv, få tänka och tycka.
Men istället sitter jag här på stolen med en avklippt tröja för att jag inte hittade något bätre, röda läppar för att jag är besatt av färg på läpparna, trötta ögon för att jag inte mår bra, och en kopp kaffe för att dölja min trötta utklädnad. Vem är detta? Jag ?

IDAG... har vi pride festivalen på g, precis vid mitt jobb, därför blir det idag en onödig konsomtion av ögonskugga och glitter. Kom en dam /man fram igår och skulle köpa skagen toast..

- Ja det är kul när vi som är minoritet får vara majoritet för en gångs skull.
hur gulligt lät inte det.