SÅ intresant det kan vara med nervositet. Hur den kan spela in och förstöra något som förväntades bli så bra.
Jag har under tre dagar nu legat vid poolen och gått omkring på hotellet samtidigt som mina ögon vilat underbart skönt på en vacker mann. Han ler, jag ler. Han vinkar en aning i smyg och försiktigt ger jag responsen tillbaka. Nu gick jag till lobbyn för att ta mig ett glas vatten, vem sitter då inte där om inte Mr, Mann. Jag dansar lite med en full nors kvinna som tagit sig ett glas för mycket och jag kan se i ögonvrån att någon ser mig. När glaset druckigts ur utropar jag ett högt Kallenischta (god natt) och rör mig ut. Medvetet går jag en aning sakta och slänger sedan bak huvudet för att ge Mr, Mann ett tecken.
Jag sätter mig vid poolkanten och doppar fötterna, efter en stund ser jag honom men han går åt ett annat håll. Jaha tänkte jag och gick in mot mitt rum. När jag klätt av mig och är redo för sängen dyker han upp igen, han har tagit mod till sig för att hälsa. Tyvärr gjorde den nakna situationen Mr, Mann nervös och han kunde knappt säga hej. En stapplande konversation gick förbi och jag bestämmde mig för att säga "I have to sleep". Att något man trodde skulle bli så perfekt vände så snabbt som i en klackspark och blev obekvämt berodde alltså på nervositet?
Han var i alla fall fin.
Jag sätter mig vid poolkanten och doppar fötterna, efter en stund ser jag honom men han går åt ett annat håll. Jaha tänkte jag och gick in mot mitt rum. När jag klätt av mig och är redo för sängen dyker han upp igen, han har tagit mod till sig för att hälsa. Tyvärr gjorde den nakna situationen Mr, Mann nervös och han kunde knappt säga hej. En stapplande konversation gick förbi och jag bestämmde mig för att säga "I have to sleep". Att något man trodde skulle bli så perfekt vände så snabbt som i en klackspark och blev obekvämt berodde alltså på nervositet?
Han var i alla fall fin.
Kommentarer
Trackback