Kan det vara så att vardagen skrämer mig?
Rymmer jag, lever jag, drömmer jag?
Jag vet vem jag är men inte riktigt vart jag står, jag vill finna mitt kall i livet och jag vet inte riktigt vart det är. Ska man lita på att det är kärlekens som bestämmer? Eller hur gör man om man inte har den? Ska man vänta eller kanske tappa chansen att få den?
Här har vi något som gjorde min vardag unik, arbetet på Rules by Marys Design kontor, och här har vi pressvisning.. 
Till mina vänner och familj
Lucas tycker om oss och vi är "koolare"
Mamma får jag gå ut och leka?
Ja men snart är det sovdags så bara 15 min
Det räcker. Det snurrar i mig när du är i min närvaro, men jag är inte kär. Du får det att susa i mina öron men jag är inte förälskad. Jag har funnit en sann vänn. Vi är som små barn som träffats på bakgården på gungorna, det är som om vi snurrar runt tillsamans du och jag, vi gungar högt upp till molnen och sjunger. Vi sjunger att det aldrig ska ta slut, dock är vi inte på samma planet men ändå så nära. Intensiva lekar på klätterväggen och vi kommer allt högre, det går snabbt. Vi hinner inte reagera, för plötsligt har vi åkt hela kanan ner och vi sitter på sanden och kramas farväl, lekstunden är slut....
skulle det vara så att jag filosoferade skulle jag nästan tro att det var ett tecken.
Jag har en teori, det sags att man mår bra av att träna, jag tror att det kan vara därför jag inte tränat på ett år. Det är otroligt hur bra jag mått under tiden ute i världen. Nu har jag börjat träna igen, kan det vara så att att kroppen skakar och längtar bort från det monotoma landet vi lever i? Kan det vara så att jag rullar tummar pågrund av nervositiet av att behöva presera? Kan det vara så att jag kommit på hur blind jag var? Jag var blind, jag hade ett förhållande och han var snäll men jag letade utmaning. Då klev han in och tog mitt fokus och längtan hem blev stor. Nu är längtan tillbaka större och jag undrar vad jag håller på med. Ska jag alltid vilja komma till andra sidan där gräset är grönare eller kommer jag att bli nöjd någon dag?
Jag ligger i gräset, andetagen kommer sakta tillbaka men hela himlen viker sig över mig. Jag ser miljontals osynliga flugor. Men helt plötsligt viker dom undan och över mig långt där uppe flyger två svalor, de leker med varandra och flyger tillsamans, skulle det vara så att jag filosoferade skulle jag nästan tro att det var ett tecken.
